Var är rättssäkerheten?
Vi måste se över lagstiftningen
Det här är en text jag hoppades aldrig behöva skriva. Det här är ord jag önskar ni slapp läsa.
Låt mig först klargöra några självklarheter. Våldtäkt är ett ohyggligt brott. Att begå sexuella övergrepp, i vilken form det än må vara, ska inte bara bestraffas av samhället, det ska överhuvudtaget inte tolereras.
Men, och det är ett viktigt men, man ska inte tumma på rättssäkerheten för misstänkta. Det är ovärdigt ett land som Sverige
Helgar målen medlen? Det kanske är okej att fuska lite med bevisningen eller att en åklagare döljer bevisning till den åtalades fördel för att få fler bakom lås och bom? Om du är av den åsikten, så vill jag att du sätter dig själv i den åtalades stol, och se om du fortfarande tänker samma sak. Och om du tror sådant inte sker, så är du precis som jag var innan katastrofen slog till. Naiv och blåögd.
För att bli dömd krävs bevis!
Jag kunde peka på Etiopien och skratta åt deras tillrättalagda rättegångar eller titta snett när Egypten dömer journalister till fängelse, för att dom gör sitt jobb. Nu vet jag bättre. Sverige är inte bättre.
Jag har till dags dato suttit 1 år för våldtäkt mot barn. Ett brott jag inte begått. Men det skiter Sverige i. Jag har ju fått mina chanser inom rättsväsendets teater, och då är saken utagerad.
Jag vill inte ha er ömkan. Det är inte därför jag skriver det här. Jag skriver det här i hoppet om att rädda liv. För så här är det. I Sverige kan du bli dömd för sexbrott helt utan bevis. Det betyder inte att alla som döms på dessa grunder, är oskyldiga. Däremot betyder det att risken finns att oskyldiga åker dit.
En av åklagare och domstol medveten risk. Men man tar den ändå. För ändamålet helgar medlen, eller?
Vad är våldtäkt? Jag har under min tid här, mött många olika fall, men som har samma rubricering - våldtäkt. Det som varit en notis i tidningen för er, har för mig väldigt många gånger varit en människa av kött och blod. Om det lärt mig någonting, då är det att våldtäkt, det kan vara vad som helst. Det kan vara ett överfall i tunnelbanan och det kan vara en sexleksak i könet mot sin vilja. Men det kan också vara killen på 16 år som anmäls av en arg pappa, för att han var tillsammans med hans 14-åriga dotter, eller en fru som efter ett 30 årigt äktenskap, anmäler mannen för ett 50-tal övergrepp.
I allmänmedvetandet målas ofta överfallsvåldtäkten upp som det farligaste och mest grova, då det ofta innehåller våld och extremt tvång. Men faktum är, att straffen blir längre för åtalade, som är bekant med offret och där inget våld eller tvång skett.
Jag skriver inte detta för att bagatellisera utan för att påvisa hur det faktiskt ser ut. Men kanske en vän av ordning skriker, så där ser det inte ut. Du kan inte bli dömd till långa straff i Sverige helt utan bevis. Det är ju precis tvärtom! Man kan läsa om konstiga friande domar. Vad säger du om det? Det är ju rätt intressant hur nästan varje friande dom anses fel och varje fällande dom som korrekt.
Det blir inga demonstrationer när en våldtäktsåtalad döms. Snarare applåderas det. Det tas för givet att allt gått rätt till när någon döms. Men jag har egna erfarenheter som bevisar motsatsen, och jag har lärt känna flera, som samtliga är dömda mot sitt nekande, till långa straff i ord mot ord-fall.
Ska man kunna bli dömd när det är ord mot ord? I teorin är praxis Nej. I praktiken ett rungande JA då HD gett klartecken till det, om trovärdigheten till målsägande är massivt starkare än till den åtalade. Och vips kan nämndemän och domare rättfärdiga domar genom att säga, ”det ligger till på det viset”. Dom behöver inte motivera varför. Våldtäktsrättegångar har förvandlats från en plats där man analyserar bevisningen som läggs fram av åklagaren, till en trovärdighetstävling.
Att som åtalad vinna SM i trovärdighet, är att som blind vinna ett syntest. Tävlingen är riggad från början. Som åtalad har du under flera månader hållits isolerad, helt utan intryck från omvärlden. Du har under tiden kanske förlorat jobb, vänner och flickvän. Din lägenhet är sedan länge förlorad och räkningarna har hopat sig till en närliggande ekonomisk katastrof, för att inte tala om dom psykiska påfrestningarna som allt detta innebär.
När du kliver in i tingsrätten i handbojor och kriminalvårdens kläder, är du en nedbruten man. En man som måste klara av den svåraste rollen av alla. Nämligen den som stark och uthållig, och som kan slåss för sina rättigheter inför människor som har makten om ditt framtida liv.
Jag skiter i om du är en hårdhudad gangster, men där i den situationen, är du inte tuff. Du är liten och svag, klädd i den skyldiges kläder. För det är det rätten ser.
Detta ska jämföras med åklagarsidan som under lång tid förberett sitt mål med statens alla resurser till sitt förfogande. Lägg där till en gråtande målsägande, och kanske även målsägandes mamma, som i rätten med gråtande ögon, berättar för rätten hur dåligt hennes dotter nu mår. I den kontrasten, glöms det gärna bort, att åklagarsidan bara lagt fram påståenden och emotionella indicier. Domstolen ser ett offer och en gärningsman. Dömd, Nästa ärende.
Jag har blivit dömd mot mitt nekande till 5 års fängelse. Utan att rangordna brott, så kan man bara konstatera, att jag troligen fått lägre straff om målsäganden påstått att jag kidnappat hennes familj under en helg och dessutom, misshandlat henne under tiden.
Både tingsrätten och hovrätten, erkänner utan omsvep, att det saknas teknisk bevisning, vittnen, övervakningsfilmer, mobilplacering o s v, som binder mig till platserna för brotten vid dom aktuella tidpunkterna. Men dömer mig ändå, av framförallt två skäl, fllickans trovärdighet anses hög och som hovrätten skriver, ”X:s sexuella läggning talar i riktningen att X är gärningsmannen”.
Mer krävdes inte. Hon vann på trovärdighet. En trovärdighet hon fått, trots att hon under samtliga förhör, ändrat uppgifter från förhöret innan. Det har inte ens hjälpt mig att hon ljög i domstolen och polisförhören. Inte om allt, utan om väldigt mycket.
HD avslog med motiveringen att dom nya uppgifterna är trovärdiga, men inte tillräckliga.
Jag kräver ingen revolution. Jag kräver bara att inga fler ska bli dömda utan bevis. Varje ord mot ord-fall, måste sluta i en friande dom. Om du inte själv vill betala priset med ditt liv, så tycker jag även du borde tycka samma sak.
Vems fel är då detta? Jag ser framför allt tre skäl.
1. Samhällets vindar blåser idag hårt mot sexbrottslingar. Allmänheten skriker efter hårdare tag och i jakten efter röster, tävlar partierna om att införa strängare straff. Dessutom innebär ofta en friande dom ramaskri och demonstrationer av kvinnosakskämpar. Detta ger stark yttre press på domstolarna till att döma fler och hårdare.
2. Mediernas bevakning av sexbrott och rättegångar är extremt ensidig. Antingen rapporterar man om när brott misstänks ha begåtts, eller så låter man enbart målsägandens företrädare komma till tals under utredningens gång och efter dom. Det är polisens/åklagarens kommentarer ni får läsa, inte en intervju med den misstänkte. Bilden utåt blir därmed vinklad.
3. Ingen granskar rättegångar eller åklagare. En åklagare kan idag arbeta hur denna vill och med vilka metoder som helst, utan att ta ansvar om det går fel. En åklagare som medvetet undanhåller info eller struntar i att utreda ett spår, som talar till den misstänktes fördel, riskerar ingen tillsägelse eller ansvarsutkrävande. Tvärtom. Ingen går ens genom utredningarna, för att se om fel begåtts. Större blir misstänksamheten, när man i flera fall ser, att åklagare som fått någon dömd till ett långt straff, ofta får befordran eller karriärmässiga fördelar. Ofta är det den åtalade som upptäcker att åklagaren fuskat. Men vem lyssnar på oss?
För att avsluta. Majoriteten av oss våldtäktsdömda är skyldiga. Det är inget snack. Men vi feldömda, är fler än ni tror och fler kommer vi att bli.
I jakten på sexbrottslingarna, tas ett pris ut. Ett pris som betalas av oss, som varje kväll tvingas lägga oss, med tårarna nära till hands och vakna till vetskapen om att man förlorat allt.
Jag är inte längre den jag var. En god medborgare. En uppskattad kollega. En älskad livskamrat.
Mitt liv har reducerats till ett intagningsnummer.
Är det så det ska vara?
