ihuvudetpaenvaldtaktsman.blogg.se

Dom som aldrig varit med om en rättegång, har ofta en väldigt romantisk och naiv bild av hur en rättegång går till. Man har sett amerikanska filmer, där åklagare och advokater utmanar varandras påståenden, och där rättegången i mångt och mycket,är en argumentation från bådas sidor, om vems påståenden som är korrekta. Försvaret utmålas ofta som någon, som med handfasta medel beskyddar den misstänkte från åklagarens attacker. Så ser det inte riktigt ut generellt, och definitivt inte i mitt fall.

 

 

 

Min rättegång varade i drygt fyra dagar. Av dessa fyra dagar fick jag ungefär 2,5 timmar, varav majoriteten av tiden, bestod i att besvara frågor under åklagarens förhör.

Min tid att prata fritt på egen hand, gavs först på rättegångens sista dag i hovrätten, och pågick i ca 15 min. Och dessa minuter, fick jag dessutom kämpa för att få.

Väldigt många får aldrig prata fritt, utan enbart besvara frågor. Detta ska jämföras med, de ca 8 timmar inspelat material från målsägandens förhör, som spelades upp i rätten. Ja, ni läste rätt. Spelades upp.

 

 

 

När målsäganden är minderårig, sker inga förhör under rättegången, vilket omöjliggör för försvaret att ställa svåra frågor och påpeka eventuella felaktigheter osv, då rättegången egentligen blir en enda lång videouppspelning.

Självklart kan det även läggas fram stödbevisning från åklagaren, för att stötta informationen som kommit fram under målsägandes förhör, och som spelats upp i rätten. Det kan t ex handla om DNA, vittnen, sms och chattloggar,

 

 

 

I mitt fall lade åklagaren, utöver förhören, fram förhör med arbetsgivaren,  som varken kunde säga om jag var där eller inte var där, under tidpunkterna för brotten. Ansvarig tekniker för den community kommunikationen mellan mig och arbetsgivaren påbörjades, som i stort sett sa att jag borde anat hennes ålder, uppspelat förhör med kompis till målsäganden, som i förhör mer eller mindre upprepade vad målsäganden sagt, med differensen att vännen påstod våldtäkterna skett på två andra platser, samt att 6 chattloggar som alla förutom en, hittats på målsägandes dator..

Ett förhör gjordes också på plats i rätten med mamman till målsäganden, som gråtande förklarade hur dottern förändrats och mått dåligt. Detta var allt.

 

 

 

Dvs: utöver målsägandes historia, hittas inget som placerar mig vid platserna för brotten, och inte heller något som binder mig till handlingarna, hittas.

Självklart betyder inte frånvaron av bevis att jag är oskyldig. Jag blev ju trots allt dömd till 5 års fängelse i två instanser. Men det frånvaron av bevis däremot säger är, att tilliten till målsäganden är så stor, att frånvaron av teknisk bevisning, bindande vittnesutsagor osv, inte ligger åklagaren till last - utan mig.

Jag har ju faktiskt inte bevisat att jag inte gjort det. Frågan är om det ska behövas?

 

 

 

Även om det saknas bindande bevis mot mig, så håller jag ändå med dom som säger att det finns indicier som talar för min skuld. Om man läser mina drygt 1000 sidor förundersökningsmaterial och får känslan av att jag kan vara skyldig, så förstår jag den personen.

Men påstår någon att det är bevisat utan minsta tvivel, så ljuger man. Faktum är att det är troligare man blir mer tveksam om min skuld, ju mer av materialet man går igenom. Och det är då vi kommer till chattloggarna. Åklagarens starkaste bevis.

 

 

 

I rätten när åklagaren förhörde mig, hakade han upp sig, framförallt på en chattlogg. Den enda av loggarna som hittades i min dator (och då ska ni komma ihåg att målsäganden påstod att jag trakasserat och hotat henne i flera månader), var en ca 4 år gammal chatt mellan mig och en kille jag inte känner. Vi hade råkat stöta på varandra på en sexsida. Jag berättar inte detta för att rättfärdiga att jag hade kontakt med minderårig, för det är något jag kommer få ångra och leva med i resten av mitt liv, och jag berättar inte detta för att jag tycker innehållet av den här loggen är okej. Det tycker jag inte. Men att komma med en flera år gammal chatt för att bevisa att jag våldtagit någon, är väl magstarkt. Vad innehöll då chatten?

 

 

 

I chatten berättar den okända killen för mig, att han fantiserar om yngre, att han ibland tänkt på att ha sex med minderåriga och han säger dessutom att han fantiserat om sex med våldinslag.

Och det är där jag gör misstaget att ställa frågor till honom, och även om jag inte rent ut säger jag vill samma sak, så kan det ge intrycket att jag var nyfiken på sex med minderåriga. En nyfikenhet som åklagaren menade jag levt ut.

Att chatten med honom avslutades med mina ord "detta är bara fantasier", säger han såklart inte. Och det är därför tingsrätten i sin dom kan skriva, "XX sexuella läggning tyder på att XX är gärningsmannen".

 

 

 

Utöver detta, presenterade åklagaren en logg från ett visst datum, där hon och jag säger vi ska ses en viss tid. Chatten fortsätter sedan, 2-3 timmar efteråt, där jag frågar henne om allt är okej. Det är under dessa timmar jag ska ha våldtagit henne. Här gjorde jag mitt största misstag.

 

 

 

Efter flera månader i isolering, mådde jag inte så bra. Så i rättssalen, när jag fick frågan om det aktuella datumet, så sa jag som det var - att jag inte mindes. Däremot kunde jag efter tingsrätten, när mina restriktioner lyfts bort, prata med min sambo, och det hon berättade, tillsammans med att jag började må bättre, komma ihåg vad som hände den dagen.

 

 

 

Det är sant att vi bestämde träff den dagen, men det år också sant, att jag via sms sa, att jag inte skulle komma. Det var också det jag sa i hovrätten.

Tyvärr hjälpte inte det. Efterkonstruktion sades det.

Problemet? Jag sa nämligen redan i mitt första förhör vid gripandet, att vi bestämt träff men att jag avbokade strax innan. Dvs det var min isolering som orsakade att jag inte mindes i tingsrätten, och det är utsagan i tingsrätten som skiljer sig, inte den i hovrätten.

Hovrätten fick dock aldrig veta, att jag sade samma sak redan i första förhöret. Den uppgiften behöll polisen för sig själva.

 

 

 

Det finns också ett annat problem. Datumet för denna chatt, skiljer sig från de datum målsäganden sagt övergreppet ägt rum.

Under förhören med målsäganden, gav hon polisen tre olika datum. Inget av dessa datum är samma som i chattloggen. Först säger hon i början av månaden, mellan klockan 12 - 13 på dagen, sedan säger hon mitten av månaden för att sedan säkert säga, att våldtäkten skedde dagen innan familjen åkte på semester. När var då det?  Jo, den 5:e i månaden efter den månad, hon först påstod. Loggen? Den år från 10 dagar innan resan. Frågan är då, vad är troligast? Att man glömmer när man blivit våldtagen, eller att man glömmer när man pratat om att träffas?

 

 

 

Övriga loggar var chatter där hon berättar till folk hon chattar med, att hon haft sex med mig. Detta är en indicier, det håller jag med om, för varför skulle någon påstå sig haft sex med mig? Men den ska också sättas i sitt sammanhang, tillsammans med ett tiotal andra chatter, som inte handlar om mig, där hon berättar hon haft, alltifrån gruppsex, till dejter med andra, och som hon i förhör sa bara var snack, och lade till "på nätet kan man påstå vad som helst".

 

 

 

På fyra dagar lades alltså detta fram, och kompletterades med plädering från båda sidor.

 

Jag kan tycka vad jag vill, och bedyra min oskuld. Jag blev dömd till 5 års fängelse och där sitter jag nu. Jag begär inte att folk ska tro mig rakt upp och ner. Tro gärna att jag är skyldig.
Men en fråga. SKA DET RÄCKA MED TRO, FÖR ATT FÄLLA NÅGON?

 

 

 

Nästa inlägg kommer att handla om efterspelet till allt detta, samt vad som hände när hon erkände för polisen att hon ljugit i förhören.

Missa inte det.