Att sitta inne - hur är det?
Listan över saker som man saknar, är lång när man sitter inne. Och listan över människor man saknar, är ännu längre. Folk tror att fängelselivets kvalité styrs av om vi bor bra, har tv på rummet och får mat av hyfsad sort. Visst, det påverkar, men det är långt ifrån det avgörande. Det absolut värsta med tillvaron här, är maktlösheten över ens sociala liv. Man får inte besök av vem man vill, och inte heller ringa dom man vill, och glöm egna permissioner.
För oss i klass1-anstalter, kan glömma permissioner, med eller utan vakter, överhuvudtaget. Vi sexdömda har det värst. Vi får i stort sett bara ringa och ta emot besök av den närmaste familjen, dvs föräldrar och syskon. Jag får inte ringa min ex-sambo, får inte träffa syskonbarnen och besök av tjejer är bara att glömma. Det är skit samma om syskonbarnen, sambon elleer tjejvännerna, själva tjatat om att få träffa mig. Kriminalvården bestämmer ändå, att jag är en fara för alla barn och tjejer, och därför säger dom nej.
Familjen i all ära. Det är en ynnest att få träffa dom, men att inte få träffa min älskling eller ringa henne, gör ont. Vi skriver och det är bra, men även jag förstår, att vi långsamt glider ifrån varandra. En relation, även som vänner, måste underhållas, annars dör den. Men jag kommer göra allt för att relationen till henne ska leva vidare. Jag älskar henne och kommer alltid göra det. Jag har en plats i mitt hjärta tillägnad endast henne, och där kommer hon alltid att finnas, oavsett om jag flyttar ut ur hennes. Miss u, om du läser detta: Kom ihåg att du är bäst. Tack för alla dagar. Din korvis.
Det är därför jag blir förbannad, när jag läser politiska förslag, som ska skärpa tillvaron för oss intagna. Att vi har det för bra helt enkelt. Dom som har den åsikten, har aldrig sett hur det är, pratat med intagna eller ens känt någon som suttit inne. Vi har det inte bra. De flesta av oss mår dåligt och det enda som gör att vi inte går under, är kamratskapen mellan oss intagna. Vi har ju bara varann.
Ni i allmänheten, borde istället oroa er för, att kriminalvården misslyckas med sitt uppdrag år efter år. Återfallsfrekvensen minskar inte, tvärtom. Majoriteten kommer tillbaka. Sanningen är, att kriminalvården på politikers väljarjakt och allmänhetens initiativ, slutat vårda intagna. Idag bestraffar man bara. Man ger längre straff, gör det svårare att få besök, permissioner och utsluss i slutet av straffet. Man drar in på möjligheterna till utbildningar och vettiga sysselsättningar. Man slutar ge intagna möjligheter att få läsa tidningar och följa samhällsdebatten, och många anstalter har inget bibliotek. Här censureras vissa böcker som kriminalvården inte tycker vi ska få läsa.
Trots att det inte är tänkt att folk ska mucka från klass1, så sker det hela tiden. Utöver detta, så kommer en genomsnittlig intagen, bli dåligt behandlad av personal, hotad av kvinsen (avd.chef) och få ens rättigheter kränkta regelbundet, under tiden man sitter här. Är det så ni vill ha det? Fostrar man bra medborgare eller nya yrkeskriminella så här? Det är omöjligt att inte bli samhällskritisk efter att ha suttit inne. Hela kriminalvården känns som en krutdurk som exploderar när som helst. Vakna innan det är för sent.
