ihuvudetpaenvaldtaktsman.blogg.se

Att sitta inne är jobbigt på flera plan. Det handlar inte bara om svårigheterna att vara frihetsberövad där hela din tillvaro styrs av statens utsända hantlangare i form av personal och kriminalvårdsinspektörer. Detta är självfallet en stor del av straffet, men mycket handlar om att uppleva och hantera den totala avsaknaden av rättigheter. Förstå mig rätt. Vi intagna har rättigheter, problemet är bara att varje avdelning, varje anstalt, varje kriminalvårdsinspektör gör som dom vill. Och vi som intagna kan när våra mänskliga rättigheter kränks, inte säga någonting och vi har ingenstans att vända oss. Det enda vi kan göra är att överklaga till ett huvudkontor som i 99 fall av 100, går på anstaltens linje. Vi kan sedan gå till förvaltningsdomstolen, men där kan väntetiderna vara upp till 1 år, så de allra flesta av oss orkar inte kämpa. Och detta vet anstalterna.

Problemet är anstaltspersonalens attityd. Dom kan vara trevliga och tillmötesgående, men när det väl gäller hamrar dom gärna fast den sista spiken i kistan. Grundattityden är att vi inte är värda någonting. 

Exempel på vad min anstalt ägnar sig åt:

Först dölja JO:s rapport om anstalten och den kritik dom fått, för att sedan när dom efter påtryckningar gjort den  tillgänglig, raderat lämpliga avsnitt.

Stoppar post till intagna som innehåller överklagan-ansökningar så att överklagan inte hinner lämnas i tid.

Förhindrar och försvårar för intagna att kontakta myndigheter, advokater etc. så att intagna inte kan driva sina ärenden.

Förbjuder intagna att få ringa/träffa sin fru eller barn, trots att ingendera är brottsoffer och vid frågan om varför svara: "vi kan inte förstå att någon kan älska er, så när inte frun kan fatta bra beslut, så gör vi det åt dom".

 Kalla lugna, stabila och intellektuella intagna som kämpar för sina rättigheter för fula namn.

 Struntar i att skicka vidare emottagen överklagan från intagen till rätt instans.

Tar bort telefon/besökstillstånd för intagna som kriminalvårdsinspektören på avdelningen vill bestraffa för att ha överklagat beslut.

Nekar telefon/besökstillstånd till alla som har kvinnligt kön. Spelar ingen roll om det gäller din bästa kompis sedan 10 år eller din systerdotter på 22 år. Anstalten förhindrar aktivt och medvetet intagna att ha några som helst relationer med kvinnor.

Först ge avslag till intagen med motiveringar som t ex vi gillar inte dig, men när intagen sedan överklagar, hävda att det beslutet inte finns utan hänvisar till ett nytt reviderat beslut med nya motiveringar.

För er på utsidan kanske det låter som skitsaker, men för oss är det hela vår värld. Allt jag tar upp bryter svensk lag. Trots det händer det hela tiden. Och jag skulle kunna nämna så mycket mer, det händer saker hela tiden. Lönen blir felräknad, tillåtna saker visiteras ut ur rummet, personal läser brev som ligger på rummet osv. Att inte kunna lita på att brevet jag skickar kommer iväg eller att brevet jag behöver få hit kommer fram, är psykologiskt jobbigt.

Alla vi vet att vi gjort saker man inte ska göra i olika grad. I ett fängelse ska man bestraffas. Men vad har mina anhöriga gjort för att bli bestraffade med att inte få träffa mig? Varför ska en pappa inte få ringa sina barn när både socialen och mamman tror det vore bra? Varför ska inte en vuxen och intelligent person själva få avgöra om dom vill träffa mig? Självklart ska man inte få ha kontakt med några där risken för brott är överhängande. Men ska Sverige kategoriskt neka sexdömda ha relationer med kvinnor? Ska Sverige få säga att det är skadligt för min vuxna systerdotter att träffa mig när allt talar för motsatsen och hon själv vill träffa mig? Och varför ska jag behöva säga upp kontakten med min bästa vän bara för att hon råkar vara tjej? Inte nog med att vi tillhör samhällets mest bespottade, vi ska förlora de som trots det älskar oss också. Ta det som ett hot eller löfte, men all kriminalvårdspersonal som medvetet bryter lagar kommer att hängas ut så fort jag är fri. Sanningen ska fram.