På plats inom kriminalvården
Jag har precis anlänt till det som kommer bli mitt hem ett par år framåt. En säkerhetsanstalt någonstans i Sverige, byggd för Sveriges värsta fångar. Att vara här är så långt ifrån min vanliga verklighet man kan komma. Här inne lever inte myten om lyxen på svenska fängelser. Den lever i huvuden på den okunniga allmänheten. Här är den död
I teorin ska alla farliga och stökiga fångar hamna här. I praktiken skickas alla hit som har längre straff. Fungerar du hyfsat normalt och har en hjärna som fungerar, så gillar KV (kriminalvården) att skicka hit dig. Faktum är att de som haft sex med barn, har psykiska störningar och konstiga åsikter om sex, troligen får en lättare verkställighet och fördelar från KV, jämfört med t ex mig, som har ett normalt liv på utsidan, intelligenskvot klart över genomsnittet och en förståelse om, att man aldrig vill hamna här igen. Jag klassas som högrisk, får få permissioner, först efter 2 år verkställt straff, och vägras utökad frigång i slutet av straffet. Däremot vet jag flera som klassas som störda. Man ser det direkt, att det är något skumt med dom. Dom har begått brott, som t ex, haft sex med styvdottern, men dom skickas till klass 2, får permissioner direkt och utslussning i slutet av straffet. Jag önskar att det vore en åsikt, men det är ett faktum.
Hur ser då en fånges dag ut här? För dom allra flesta är det slavarbete i industri som gäller. Några studerar också, men de få studieplatser som finns, upptas av SFI-studier till invandrare som ändå ska utvisas.
Därför blir det t ex svårt för intagna som jag, som varken vill bygga i plåt hela dagarna eller behöver studier i svenska. KV:s verksamhet är helt anpassad efter människor med sociala problem, ofullständig skolgång och missbruksproblematik. Utöver skola och jobb, så kan intagna gå några av KV:s behandlingsprogram. Hela premissen är, att man för att ha begått ett brott, måste vara sjuk. Därför gillar inte inte KV intagna som jag, som är säkra på att man aldrig tänker hamna här igen. Det kallas då att man saknar insikt i sin sjukdomsproblematik. Då bestraffas man, t ex genom att inte få permissioner och man skickas inte heller till klass 2-anstalter. Man får bara klassas som lågrisk efter att man genomgått KV:s "behandlingar", och där sagt rätt saker. Då ska ni också veta, att behandlingen för sexdömda, innehåller saker som, att skriva en självbiografi på 4-5 sidor och att sitta och lyssna på andras historier. Det är ren och skär vuxendagisverksamhet. Pseudovetenskap.
Jag vet redan nu att KV inte kommer att gilla mig, och därför bestraffa mig på de sätt dom kan. Inte så att jag inte kommer att sköta mig, det har jag gjort hela tiden. Finns inte en anmärkning. Däremot ställer jag ibland den förbjudna frågan "varför?". Och av allt man inte får, så är det just det. Östtyskland någon?
